Trazan va en
mycket speciell hund för mig, han va min riktigt
första egna hund. Trazan fick jag när han va en
valp av mamma när jag flyttade till Värmland och
jobbade i stall, han skulle vid det lagret
aldrig användas till utställning men när han va
fyra månader hade jag redan flyttat hem från
Värmland och jag och Trazan va på hans första
utställning och Trazan blev BIS-3:a, givetvis så
ställdes han ut snart igen och han fortsatte att
gå bra på utställning, och jag har aldrig sett
en hund älskade utställning så mycket. Trazan
ställdes en del inoff och fick bland annat 6 BIG
och 2 st BIS. På off. gick han också bra även om
han inte ställas så mycket så hann han få ett HP
och några 1:or.
Trazans sjukdom.
Trazan fick sitt första krampanfall den
5 november 2003, givetvis som man är så
va han hos vet. redan samma kväll. Vet.
kunde inte ge nått exakt på vad det va
men han fick en tid till en månad
senare, undertiden fick han inget
krampanfall och den 5 dec så
friskförklarades han. I januari
fortsatte kramperna och vi åkte in till
albano och starka tabletter sattes in,
krampanfallen fortsatte att komma den 22
varje månad, dosen höjdes och han va fri
en månad från kramperna, månaden därpå
kom kramperna däremot med 12 dagars
mellanrum, vet. diskuterade om man kunde
höja mer och just när vi skulle prova
med det hände det som inte fick hända.
Midsommardagen, minns dagen så väl,
Trazan fick ett krampanfall och det va
det fösta krampanfallet som jag kände
mig lugn, hade just lärt mig att hantera
mig själv när kramperna kom och jag
visste hur han skulle reagera efter. Ca
10 minuter senare kom ytterligare ett
anfall och den här gången blev han
förvirrad själv, högg hej vilt, och sen
bara föll han i hop, det slutade efter
några minuter men jag kände redan på mig
då att nu är det kört, hade redan
försökt klä på mig samtidigt som jag
försökte lugna honom, släppte ut han på
gården och ringde till mamma som direkt
förstod att det gällde Trazan, hon va
där på två röda men då stod jag på
gården med en hund som va så förvirrad
och mina tårar bara sprutade, jag visste
att det nu inte fanns nått att göra.
Ytterligare ett anfall kom inom några få
minuter och i detta anfall blev hela
munnen blå och jag förstod att han höll
på att kvävas, när han rest sig upp såg
jag att vänster halva av hans ansikte
bara hängde. Han hade blivit förlamad
och tappat synen på vänster sida av
ansiktet antagligen av syrebristen. Vi
åkte i fullfart in till albano, Trazan
satt hela tiden stil i bilen på vägen
in, han rörde inte en min, vilket inte
va likt honom. Väl inne så hade vi tur,
just denna midsommardag så jobbade
veterinären vi hela tiden haft när det
gällde Trazan och även hon förstod att i
dagens läge fanns inget att göra...
Klockan va 16.00 när Trazan fick stilla
somna in. Gång på gång frågar jag mig
själv hela tiden, Varför du Trazan?
Varför min älskade Trazan?
|
|
|
Älskad
- Saknad